Åter morgon
Klockan är nu drygt 6 på morgonen. Jag står och tittar ut ur mitt sovrumsfönster. Det var så längesedan jag granskade soluppgången, när solen sakta börjar lysa upp allt bort mot horizonten.
Vid dessa tillfällen börjar jag alltid filosofera och inse att livet faktiskt har ett slut, och då kommer man aldrig kunna uppleva det här något mera.
Det är sjukt att allt tar slut en dag. En dag finns det varken ljus eller mörker, nära och kära eller fiender.
Ja fyfan. Nu ska jag göra matte, tror jag.
Vid dessa tillfällen börjar jag alltid filosofera och inse att livet faktiskt har ett slut, och då kommer man aldrig kunna uppleva det här något mera.
Det är sjukt att allt tar slut en dag. En dag finns det varken ljus eller mörker, nära och kära eller fiender.
Ja fyfan. Nu ska jag göra matte, tror jag.
Kommentarer
Trackback
